Le vent tourne (2018)

Pauline och Alex sköter sin gård någonstans på landsbygden i nordvästra Schweiz. Det är hårt arbete, småskaligt och hur de får det att gå runt vet vi inte riktigt. För grejen är att Alex (Pierre Deladonchamps) driver gården tillsammans med sin Pauline (Mélanie Thierry) som ett slags anti-kapitalistiskt projekt som dock betonar, på olika vis, "renhet". Och att göra sig oberoende. De har städslat ingenjören Samuel från stan (Nuno Lopes) med vars hjälp de ska rigga upp ett vindkraftverk. Och en annan utomstående har också kommit till gården, flickan Galina (Anastasia Sjevtsova) från en ort nära Tjernobyl (paret vill stöda en organisation som hjälper offer för katastrofen). Under en fyllekväll irriteras Alex av ingenjörens, som han ser det, förkastliga syn på världen. På sidan om ser vi Pauline röka en cigarett. Ur detta följer en berättelse om, framför allt, ett par som driver från varandra. Alex drivs in i något slags bitter beslutsamhet, medan Pauline drivs in i fantasier om sexuell lycka på andra håll. 

Bettine Oberlis Le vent tourne (With the Wind) har en mycket intressant premiss och den kunde bli hur bra som helst som en berättelse som många av oss känner igen: hur den helt sunda viljan att skapa ett liv bortom kapitalismen välter över i konspirationsteorier och ensamhet när det istället för glädje och tilltro till att göra saker tillsammans blir en fråga om att slå sig loss från omvärlden. Alex är också vaccinmotståndare (och Paulines syster är veterinär). Oberlis regi (hon har också varit med och skrivit manus) är på många sätt utmärkt: hon utgår från det ofta vardagliga, verksamheten på gården, närheten mellan makarna, umgänget med Galina. Ju längre filmen håller på (och det är en kort film) desto mer osäker blir jag på vad den egentligen fokuserar på. Visst, en relation som knakar i fogarna och en svårighet hos båda att vara öppen med den andra. Mélanie Thierry är bra på att gestalta avstånd och närhet, dock blir Alex mest en gåtfull och lite fyrkantig figur. Och vad vill filmen ha sagt? Det blir många gäckande frågor om vem personerna är och vad de vill, men framför allt frågar jag mig vad Oberli egentligen är intresserad av att beskriva, småbrukarens trångmål eller ett par i kris (där arbetet och de större frågorna bara blir en bakgrund)? Tyvärr stannar många scener vid vaga referenser till vad tittaren genast antas ska snappa upp som en livsinställning, som då Alex bemöter Galinas fråga om det finns wifi med hånfullhet. Och ja, själva Galina är som figur ganska styvmoderligt behandlad, det känns som hon finns med mest för att tjäna en funktion, påminna om civilisationens "orenhet" (som Alex ser det). En tendens i filmen är ganska trubbiga metaforer som ristas in i diverse scener. Samtidigt finns det alltså en del förtjänster här, och beskrivningen av paranoian som skapar ensamhet är nog så beklämmande, men just här hade man önskat ett klarare perspektiv, djupare borrande, sikt åt flera håll. 

Le vent tourne (2018)
Regi: Bettine Oberli
I rollerna: Mélanie Thierry, Pierre Deladonchamps, Anastasia Shevtsova. Nuno Lopes.